”Demokratin är fast förankrad här i landet, vi respekterar de
grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig vunnit fotfäste, vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.Men så enkelt är det ändå inte.
Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori, den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet, den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret, den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framförallt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.
En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har inget med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om alla människors lika värde, men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen på arbetsplatsen, i sällskapslivet i konkurrensen om flickan eller pojken.”
”Jag tror att om man ska företräda hela det svenska samhället, då
är det viktigt att man i första hand ställer sig på de sämre ställda
gruppernas sida.
Det är de som i första hand behöver samhällets stöd, det är de som i första hand är intresserade av samhällets förändring och jag tror att solidaritetskänslan i det svenska samhället är och kommer att bli så stark att det går att få alla samhällsgruppers stöd för en sådan politik.”
”Det jag i första hand vill rikta uppmärksamheten på är inte att det fortfarande
finns stora klyftor mellan människorna i vårt land.
Tidigare tror jag att de flesta människorna upplevde en reformvilja från
samhällets sida som siktade till att undan för undan möta de samhällsbrister
som främst drabbade de sämre ställda. Att utjämna de ekonomiska levnadsvillkoren och att detta fick ske till priset av att de välbeställda blev strävare behandlade inom till exempel skattepolitiken.
Jag har trots alla dessa ansträngningar konstaterat att vi har en lång väg att gå,
innan vi kan säga att samhället är rättvist.”
”Det förblir, Fru Talman, naivt att tro att vi kan åstadkomma en lugn och balanserad utveckling i vårt land om klyftorna ökar och makten alltmer koncentreras i händerna på en liten grupp som är nära allierad med
regeringen och den dominerande delen av pressen.
Det har varit en oerhörd styrka för vårt land att de stora löntagargrupperna, politiskt och fackligt, har kunnat påverka samhällsutvecklingen, att de har varit bärare av den sociala omdaningen från ett fattigt klassamhälle till en rik industristat.
Det är lika viktigt att de kan påverka den framtida utvecklingen, hur de
ekonomiska besvärligheterna ska angripas. Hur vi ska komma till rätta med de öppna sår i samhället som utgörs av utslagna människor och barn som far illa. Hur vi ska möta teknikens och datorernas löften och hot, hur miljön ska skyddas och förbättras, hur demokratin ska vidgas.”
”Jag känner en väldig tveksamhet inför alla de liberala och nyliberala slagorden om att man ska satsa på sig själv, hävda sin styrka utan att bry sig om andra.
Det är att predika egoism och det blir ett kallt och ödsligt samhälle
att leva i. Ett ensamt samhälle.
Istället ska vi påminna oss om att vi människor behöver varandra, vi behöver få känna att vi själva behövs, inte bara för våra egna behov
utan också för andras skull, att vi har en uppgift i det samhälle som
är vårt gemensamma.”
Citat från tal av Olof Palme åren 1967-1985.